Som småbarnsförälder har man inte så mycket tid över än den man spenderar på sin lilla skatt. Får jag tid över när skrutten sover eller underhåller sig själv i babysittern/babygymmet så lägger jag inte den på mig själv. Nej, då är det annat som ska fixas här hemma. Tvätten tvättar inte sig själv och disken hoppar inte ner i diskmaskinen av sig självt. Jag har också märkt att det är väldigt svårt att hålla det snyggt och prydligt i hemmet när man har en liten plutt. Det ligger lite småplock lite här och där. Tur att vi har en bebis som gillar sin bärsele.
Fast ibland är det skönt att bara låta allt vara, lägga upp fötterna och njuta av lugnet.

Så bloggen (och mycket annat) hamnar lite i skymundan.

Med lillen i bärsele kan jag pyssla lite här hemma
 

Det är otroligt svårt att fånga ett av Liams leenden på bild. Det gäller att vara väldigt snabb, för varje gång jag tar fram kameran så försvinner leendet och han fokuserar stenhårt på kameran istället.

lyckades nästan



och där var det borta

Under hela graviditeten var mitt hår otroligt fint. Hormornerna gör att hårsäckarna "stannar av", så jag tappade inget hår. Det var tjockt och livfullt. Det kändes även glansigare än vanligt. Men det var ju hormonerna som låg bakom, så jag visste att det inte skulle vara. Och det dröjde inte länge innan jag märkte att kvalitén blev sämre. Jag har börjat tappa lite hår och dom senaste veckorna har det blivit väldigt risigt och torrt, så jag kände att det var dags att fräscha upp det.

Jag har haft samma frisyr i evigheter och varje gång jag har tänkt att göra något annat med det så har jag bangat ur och bara toppat och fräschat upp det. Men nu jäklar! Klippte av det och slog till med en page.
Jag är supernöjd!

Bilden är tagen en månad sen. Hittade ingen bättre före-bild ;)



Efter!

Tidigare i veckan var jag på efterkontroll hos barnmorskan. Jag var lite orolig, man vet ju aldrig. Och jag hade läst om livmoderframfall och andra "bieffekter" efter en förlossning, så jag hade väl skrämt upp mig själv också.
Men allt var som det skulle, stygnen var borta och det hade läkt fint! Vi pratade om förlossningen och gick igenom journalen tillsammans. Jag har läst igenom den innan också men det kändes bra att gå igenom den med barnmorskan och kunna reda ut frågetecken som jag hade.

Barnmorskan berömde mig och sa att jag hade haft en riktigt bra förlossning! Jag sprack otroligt lite (2+3 stygn), det krävdes ingen sugklocka eller tång och det gick relativt fort.
Det svåraste under själva förlossningen var nog precis i slutet av utdrivningsskedet, när huvudet hade kommit ut en liten bit. Då ville barnmorskan att jag skulle hålla emot och låta underlivet vänja sig vid huvudet så att huden kunde tänja ut sig. Detta för att minska risken för sprickning när resten av huvudet skulle ut. Men att hålla emot en krystning är då inte lätt när ens kropp inte vill göra något annat än att krysta. Det krävdes stor koncentration, vilja och envishet från min sida men jag klarade det!

Jag fick mycket beröm av barnmorskan inne på förlossningen också, och en förlossning är inte det lättaste jag har gått igenom så jag suger åt mig så mycket jag kan av allt beröm :)


Jag fick frågan av en av er, om en förlossningsberättelse. Jag håller på att skriva en, så den kommer på bloggen så småningom.

en alldeles färsk skrutt och en trött men otroligt glad mamma

Dagarna rullar på. Liam har blivit 1 månad och mer därtill, på söndag blir han 6 veckor. Det går så fort och han växer verkligen så det knakar! Under veckan har det börjat komma små leenden när man busar med honom. Underbart och jag smälter varje gång!

Det har inte blivit så mycket rutin på saker och ting här hemma än. Dagarna ser så olika ut beroende på både min och Liams dagsform och han har fortfarande perioder då han hänger i tutten hela tiden, vilket tröttar ut mig. Min kropp hinner inte alltid med att producera mjölk i samma takt som han äter, så vi har börjat ge Liam ersättning ibland. Då kan Larsa ge honom flaska och jag kan vila lite om det behövs.
Pumpningen har jag gett upp, det tar för mycket energi att sitta och handpumpa för glatta livet bara för att inse att man inte ens fått ut 60 ml. Det funkade ett tag, när Liam inte åt så mycket men nu när han äter det dubbla så är det inte värt det. 

Vi tar dagarna som dom kommer, men det blir fler och fler rutiner i vardagen ju äldre han blir.

goding!