Det spelar ingen roll hur gammal jag än må vara, så kommer jag alltid - alltid, vara rädd för åska. Jag har varit rädd för åska så länge jag kan minnas.
Jag vet att det inte är farligt, så länge man befinner sig på rätt plats. Men det spelar ingen roll, min hjärna uppfattar ändå åska som något läskigt.

Det har åskat här nu ikväll, riktigt rejält också. Säsongens första åskoväder. Och jag är själv hemma...
Vid ett tillfälle blev jag så rädd att jag slog armbågen i skrivbordet. Linnea erbjöd Morotskaka via facebook, så att jag skulle få annat att tänka på. Hon bor i området brevid mitt men inte en chans att jag skulle gå ut i ovädret! Tanken var god i alla fall :) Sedan ringde min hubby och lyckades distrahera mig lite, dock så skrek jag till i örat på henne en gång när en blixt såg ovanligt skrämmande ut.

Nu har det gett sig och kvar är jag, skakig och kan inte koncentrera mig på något. Jag går och kollar på tv istället... Nena fyllde 50 häromdagen och det är en stor födelsedags-show på tv strax.