Japp, då har man varit en Hamburgerbo i 2 månader... exakt. Jag vet inte ens om jag har fattat att jag är här. Ibland kan jag stanna upp och komma på mig själv tänka; Hm, jag är i Hamburg... Weird.
Dom flesta som jag pratat med har sagt att hemlängtan kommer efter ett par, 3 månader. Jag har inte känt av något än, så det blir nästan som att jag går och väntar på att den ska komma. Men jag tror inte det kommer bli någon fara, jag känner mig hemma här :) Visst var det lite jobbigt att vara här när jag var sjukare än vad jag varit på länge men jag låg ju bara i sängen ändå, det hade inte varit någon skillnad om jag hade varit i Sverige.
Sen är det lite tråkigt att jag missar vissa saker.. Som t.ex att Sofie blev faster förra veckan, till en liten Vincent. Och i Augusti får Frida en bebis. Men det är saker som jag visste om när jag åkte.
Jag överlever ;)

Jag ska jobba i eftermiddag. P frågade mig om jag kan se efter E ett par timmar efter min språkkurs och eftersom jag inte har något för mig så är jag snäll och gör det :) Ich bin ganz nett! (Jag är väldigt snäll!)

Nu på morgonen pratade jag och A om hur allting går bra med B nu. Och vi kom fram till att vändningspunkten kom när Kiki var här. A tror att jag blev mer "levande" för B när han såg mig med Kiki. Men jag tror att Kiki har magiska krafter ;)
B pratar fortfarande om henne och frågar efter henne. Idag frågade han om hon kommer tillbaka och det sa jag att hon gör :)