Idag är det exakt 6 månader sedan jag kom till Hamburg. Fattar inte hur tiden kan ha gått så fort! Att komma hit är det bästa jag har gjort och jag vill inte att tiden här ska ta slut. Även om det är 6 månader kvar på kontraktet med familjen så kan det ändå kännas lite deppigt att halva tiden redan har gått.
Men! Förra veckan så frågade min au pair-mamma mig om jag kunde tänka mig att stanna även efter vårt kontrakt har gått ut. Jag sa givetvis att jag kunde det! :D Det måste innebära att familjen är nöjd med mig ;)
Fast samtidigt så vill jag och Susanne försöka hitta en lägenhet tillsammans och vanliga jobb - verkligen känna på hur det är att bo och jobba här. Men att stanna hos familjen lite extra är inte dumt innan man har fått alla trådar att gå ihop :)

Det har hänt otroligt mycket under mina 6 månader här. Jag har fått många vänner som jag inte hade träffat om jag inte kommit hit. Den bästa kontakten har jag med Susanne. Vi är otroligt lika! Våra bakgrunder, våra anledningar till varför vi kom hit. Vi förstår varandra fullt ut. Det är en vänskap som jag vill behålla.
Jag har inte bara skaffat nya vänskaper här - jag har även hittat mig själv! Jag märkte det inte när jag bodde i Sverige men sedan jag kom hit, så har jag insett hur kvävd jag kände mig i Sverige. Jag kunde inte utrycka mig på alla sätt som jag vill och behöver då och då. Jag kunde inte ta mig framåt och utvecklas, det kändes precis som att jag stod och trampade på ett och samma ställe.
Jag behövde helt klart ett miljöombyte, nya upplevelser och erfarenheter. Jag är otroligt glad för att jag vågade ta steget, ta mitt pick & pack och flytta hit - till ett land där jag knappt kunde språket, inte visste något om kulturen eller landet i största allmänhet. Hade jag vetat att jag skulle ha sån här tur med allting och att jag skulle må så bra, så hade jag åkt hit för längesen.

Den enda nackdelen är att jag är borta från nära och kära men tar inte lång tid att ta sig till Sverige och vice versa. Många läsare frågar mig ofta om jag inte har hemlängtan, och nej, det har jag faktiskt inte. Visst, jag saknar dom som betyder något för mig men jag har aldrig känt den när knuten i magen som säger att man måste hem. Antagligen är det för att jag hittade hem när jag kom hit.
Att lämna Hamburg är det sista jag vill göra.


Jag rekomenderar er, mina kära läsare, att också våga ta klivet ut. Känner ni att ni behöver ha en paus, få nya upplevelser och erfarenheter eller helt enkelt bara komma iväg - var inte rädda! Ta chansen! Oavsett om man är borta en kort eller lång stund så kan det vara avgörande för ens fortsatta liv. Jag vet att mitt liv inte kommer vara som vanligt efter min vistelse i Tyskland och det är jag otroligt tacksam för.

Leb' die sekunde!