Vi har nedräkning på för fullt! Ca. 36 timmar tills vi blir hämtade. 36 små, ynka timmar. Vi har mycket att göra, så tiden rusar förbi. Susanne håller på att fixa med sina saker just nu, jag har lite kvar men har det mesta fixat redan :)
Vi får använda vår lilla lediga tid flitigt, A har verkligen sett till att använda våra sista jobbtimmar in i det sista. Vi har jobbat hela eftermiddagen idag och samma visa i morgon. Vi ska hinna med att städa vårt rum i morgon också.
36 timmar kvar - jag står ut.

Det ska verkligen bli skönt att komma bort från huset, familjen - situationen. Jag är trött på hur den här familjen funkar, det står mig upp till halsen. Jag ska inte klaga, familjen har varit snäll mot mig och har ställt upp i fler än ett läge men den senaste tiden har varit jobbig och ansträngd. Barnen är elaka och otrevliga. E tar ju efter sin storebror så klart, men B vet verkligen vad han ska säga för att man ska reagera. Han är mycket väl medveten om vad han gör. Visst, barn är barn men det finns gränser. Det är ingen pli på ungarna. Och mamman är gravid och grinig. Pappan.. tja, han går mest omkring och mumlar.
Men även om det ska bli skönt att komma hem, så är det självklart lite ledsamt att åka. Jag har ändå bott med familjen sedan Mars förra året. Jag har sett ungarna växa. E var bara 4 månader när jag kom hit. Jag har sett honom utvecklas från bebis till ett barn. Sett honom börja krypa, sett honom ta sina första staplande steg. Hört honom säga sina första ord och nu börjar han med 3 ords-satser.
Och B har jag gjort till ett Tokio Hotel-fan. Vi har byggt deras scen av lego, han kan medlemmarnas namn och vem som spelar vad. Han kan ett par låtar. Det har jag lyckats bra med :P

Nej, nu är det dags att göra lite nytta.
Bis später!

Sylt, Juli 2010