Livet som småbarnsförälder är då inte en dans på rosor. Det är inte bara mys dagarna i ända. Omställningen har börjat sjunka in och den nya verkligheten kommer sakta men säkert i kapp. Larsa jobbar ju som vanligt nu, så det är bara jag och Liam hemma på dagarna. Det är inte det lättaste. För tillfället är han ett enormt matvrak och hänger fast vid min tutte dygnet runt. Mellan matningarna är han gnällig och sover bara korta stunder, vilket medför att jag också sover dåligt.
Jag tog inte förgivet att det skulle vara lätt, och jag vet att det kommer gå i perioder. Dom 2 första veckorna gick galant och hela familjen fick mycket sömn. Nu gäller det att hitta nya rutiner som jag och Liam kan följa på dagarna när Larsa jobbar.
Vi var till BVC idag och allt tuttande har gett resultat då Liam har gått upp 225 gram sen i fredags, och väger nu över 3700 gram. Vi fick lite tips på hur vi kan underlätta för oss på dagarna. Så nu ska vi testa att pumpa ur bröstmjölk som Larsa kan ge Liam i flaska, så jag kan få sova lite längre stunder när det behövs, utan att bli väckt av en hungrig bebis. Hoppas det funkar.

Det är kämpigt ibland men jag vet att det kommer bli bättre.
Höjdpunkten på dagen är när man sitter i soffan med sin son i famnen, stirrar in i hans stora mörka ögon och glömmer bort allt annat. Och även om han inte kan le medvetet än så smälter jag varje gång han råkar dra lite på mungiporna.
Underbara lilla skrutt!