Tidigare i veckan var jag på efterkontroll hos barnmorskan. Jag var lite orolig, man vet ju aldrig. Och jag hade läst om livmoderframfall och andra "bieffekter" efter en förlossning, så jag hade väl skrämt upp mig själv också.
Men allt var som det skulle, stygnen var borta och det hade läkt fint! Vi pratade om förlossningen och gick igenom journalen tillsammans. Jag har läst igenom den innan också men det kändes bra att gå igenom den med barnmorskan och kunna reda ut frågetecken som jag hade.

Barnmorskan berömde mig och sa att jag hade haft en riktigt bra förlossning! Jag sprack otroligt lite (2+3 stygn), det krävdes ingen sugklocka eller tång och det gick relativt fort.
Det svåraste under själva förlossningen var nog precis i slutet av utdrivningsskedet, när huvudet hade kommit ut en liten bit. Då ville barnmorskan att jag skulle hålla emot och låta underlivet vänja sig vid huvudet så att huden kunde tänja ut sig. Detta för att minska risken för sprickning när resten av huvudet skulle ut. Men att hålla emot en krystning är då inte lätt när ens kropp inte vill göra något annat än att krysta. Det krävdes stor koncentration, vilja och envishet från min sida men jag klarade det!

Jag fick mycket beröm av barnmorskan inne på förlossningen också, och en förlossning är inte det lättaste jag har gått igenom så jag suger åt mig så mycket jag kan av allt beröm :)


Jag fick frågan av en av er, om en förlossningsberättelse. Jag håller på att skriva en, så den kommer på bloggen så småningom.

en alldeles färsk skrutt och en trött men otroligt glad mamma